Jag hade tänkt skriva ett roligt och fint inlägg i lugn och ro egentligen.
Men nu åker jag ju med SJ, så det verkar ju vara en omöjlighet.
Men resan började bra.
Tåget kom till plattformen i tid.
Men där var det slut på det positiva.
Jag som hade en 1a-klass biljett bokad märkte att det fattades en vagn. Det var loket, vagn 6, 5, 4, 3 och 2, men ingen vagn med nummer 1.
Jag fick då fråga en av biljettkollarna och fick som svar att den första vagnen var borttagen, men jag fick ej något svar på varför. Som naturlig följdfråga så frågade jag vart fan jag skulle sitta då? I loket?
Nej, vi med 1a-klass biljetter fick sätta oss i vagn 2. En vagn som också är bokad. Så vart skulle vi sitta?
Jo, svaret vi fick var att vi fick sätta oss där det fanns plats.
Jaha, undrade jag. Vi som alltså har betalat mer för att få en bra och skön plats fick nu ta de överflödiga platserna, ej säkra om vi ens skulle få sitta kvar på samma plats hela resan.
Så, efter att ha slagit mig ner på plats 37 så sätter jag igång filmen Requiem for a Dream som jag, euhm, hittat...
Men när tåget når Hallsberg, och jag når en djup scen i filmen så kommer det en man som påstår att han har plats nummer 37 i vagn 2.
Dilemma.
Vem skulle få sitta där? Jag eller han?
Jag bestämde mig snabbt för att det var jag som hade förtur och skulle sitta där. Mannen hade någorlunda sympati för min tanke men påvisade att han hade bokat platsen.
Det gav jag blanka fan i, som den medmänniska av rang jag ändå är.
Så efter någon minut så kom biljettkontrollanten och undrade om jag kunde flytta mig "eftersom mannen har bokat den platsen".
Jag svarade med "självklart kan jag inte göra det", och satte på mig mina lurar igen.
Mannen och biljettkontrollanten avlägsnade sig.
I win.
Men tror ni att det var slut där så tror ni fel.
Tåget är försenat med 30 minuter, p.g.a. att det kanske låg en kvist på spåret eller att lokföraren blev bajsnödig, ännu inte helt klarlagt.
Så nu sitter jag här och skissar på mitt tal för priset jag troligtvis kommer få på den årliga Göbbgrinighetsgalan.
Men det började ju bra...
