Folk liksom förväntar sig stordåd varje gång jag öppnar munnen. Till och med så att Zalle ber mig blogga på hans blogg för att folk ska få skratta för en gångs skull.
Dessutom är det oerhört svårt att bli tagen på allvar.
"Jag är oerhört deprimerad och nedstämd, jag mår inte alls bra just nu" säger jag.
"Man förstår aldrig när du skämtar eller är allvarlig" svarar psykologen.
Jag ringer 112. "Hallå! Jag har brutit benet. Lårbenshalsen, det liksom forsar blod och sånt."
"Hur var namnet?" frågar de.
"Björn" kvider jag. "Edgren"
"Jättekul" säger 112. "Man ska inte busringa hit."
Och såhär har jag det. Aldrig blir jag tagen på allvar. Alltid ska det skrattas åt det jag säger.
Och allt har sitt ursprung i den här sekvensen: unga jag springer runt på fotbollsplanen på skolrasten. (Tänk grusplan. Tänk 10-åringar. Tänk vår i luften. Tänk skolbarnslycka.) Är OERHÖRT dålig på fotboll. Eftersom jag bara kan skjuta tåpaj (och eftersom tåpaj i gummistövlar i princip alltid går så snett om målet att man istället träffar tjejerna som hoppar hage - på andra sidan skolan) tänker jag att kanske kan få vänner om jag skämtar.
Så jag drar ett skämt.
Möts av tystnad.
Drar ett till.
"Du är inte rolig vettu" säger skolans tuffing nr 1. Ridå.
Där och då bestämmer jag mig; ska aldrig mer vara tråkig. Ska vara roligast av alla. Ska aldrig mer hålla käften, ska skoja med allt och alla. Pluggar in boken 1001 vitsar, tittar på NileCity, pluggar in boken 1002 vitsar, härmar Luuk, tittar på Macken, härmar Svullo.
Och nu - jag har lyckats så inåt helvete bra att jag blir ombedd av den jag antar är någons sorts "skolans tuffing nr 1" i sin årskull (jag menar; "von" Andersson liksom) att skriva i hans och IFK Sunne-stjärnan Eriks blogg. Jag har alltså fått det svart på vitt. Det jag kämpat för i 10 år.
Rolighetsbekräftelse.
Och då måste väl alla andra problem betraktas som sekundära menar jag. Vad är lite svårigheter med att bli tagen på allvar mot att få blogga hos Erik&Zalle?
För jag måste säga något; och det här menar jag verkligen, från djupet av mitt hjärta - det här är en superblogg.
Jag har verkligen lyckats!
Björn
Björn bloggar ju vidare på sin egen härliga blogg http://edgren.bloggspace.se/
Idag hade vi ett litet utbyte, så ni kan läsa mitt bidrag på hans sida.
På Erik&Zalle's vägnar så tackar vi Björn och gratulerar er läsare. Förhoppningsvis kommer det igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv då tjockis.