Anyhow, om man bortser från att hela studiopubliken var min amerikanska stereotyp, dvs. tjocka och med frisyrer som vi inte ska gå in på. 85 % var kvinnor, vad detta betyder låter jag vara osagt.
Trots att forskare gång på gång bevisat att det inte finns någon som kan prata med andar eller liknande. Men ändå finns det tvivlare som tror på allt de har att säga. Hur svårt kan det vara egentligen, det är ju inte som att de döda säger emot direkt. Samma med de som hävdar att de kan prata med djur, det är inte som att djuren säger: "Nae du lilla gosse. Där hade du fel, jag är inte deprimerad över att Nisse behövde avlivas. Jag är bara jävligt hungrig, dom här jävla idioterna ger mig ju nått jävla torrfoder"
Aja, som alla medium jag sett så börjar programledaren med att fråga: "Are there anyone here who have lost someone?" och någon räcker upp handen. Han går då dit och de för ett samtal i stil med:
Programledaren:"Hmm, yeah. I can feel that someone has past away here. It was someone

Människa: "Euhm. It was my brothers ex-girlfriends dogtrainer"
Programledaren: "Yeah, someone close to you then.."
Programledaren: "Hmm, the name.. I feel it has an S in it?"
Människa: "Hmm, Carl..."
Programledaren: "Ok, S is right after R, so i was right then.. He died quite recently right?"
Människa: "3 years ago"
Programledaren: "Quite recently then... He died of a stroke or something like that?"
Människa: "He was pushed from a cliff and fell 70 metres on to rocks, and broke his neck.."
Programledare: "...and probably got a heart attack when he was falling"
Det gäller att anpassa sig efter situationen.
Riktigt bra analys! ;)
SvaraRaderaKram, mor
Hmm. Det här blev krångligt. Vems mor? Bådas heter Kerstin...
SvaraRaderaDIN mor Zalle! ;)
SvaraRaderaKommer programmet om "Mannen som talar med andar" åter? Kan någon svara på det? Vi är många som är intresserade
SvaraRadera