Ibland har nöden inga gränser

Hej kära vänner. Eller "homies" som Snoop Dogg skulle sagt...
Aaaaaaaanyhow.
Jag var i Hufvudstaden i helgas. Hos min kära fader. Men det är inte om min fader detta inlägg handlar om. Inte heller om att det inte fanns någon snö alls där. Inte ens om killen som hade en piercing i näsan som var connected med hans hand via en kedja!
Nej detta handlar om mina skräckfyllda timmar mellan det att tåget anlände till T-Centralen tills det att jag satte min fina bakdel i min fars bil, påväg hem till honom.
Okej, jag tar storyn från början.

Jag tog tåget från anrika Sunne klockan 08.46 på fredagsmorgonen, med destination Karlstad. Där landade jag och satt och väntade (läs: sov), i 30 minuter innan mitt tåg mot Hufvudstaden anlände. Jag åkte med det tåget, hann se ungefär 7 avsnitt av den underbara serien Weeds på datorn innan jag anlände. Väl framme så var jag tvungen att vänta i cirkus 1 ½ timme innan min far skulle komma. Så jag bestämde mig för att låsa in mina väskor i ett skåp, för den hutlösa summan av 40 kronor. Efter lite velande och gubbgrin över priset så gick jag ut på byn, för att direkt känna en tryckande känsla i min ändtarm. Detta tog mig by suprise. Känslan kom lika överraskande som en vinst för Djurgårdens IF.
Jag tänkte att jag kunde hålla mig. Men det tryckte på lika hårt som Hammarby i ett derby mot AIK...
Jag behövde verkligen bajsa!
Jag började leta febrilt!
Gick in i en affär, låtsades kolla på något i två sekunder, sedan flackade blicken mot väggarna för att se en dörr med ordet "Toalett" på. Men tror ni jag hittade? Nej.
Jag gick in på Åhléns, med tanken att det är typ 7 våningar stort. Där måste det finnas en toalett någonstans! Men nej! INTE EN ENDA!
Tillslut blev det så illa att jag tänkte att jag kanske kan göra det i en provhytt.
Jag försökte komma på hur jag skulle kunna dölja det på bästa sätt.
Tänkte att jag kanske kan göra det i hörnet och lägga en t-shirt över.
Tänkte att jag kanske kunde ta med mig en svart t-shirt och en huvtröja in. Skita i luvan på tröjan och sedan torka mig med t-shirten. För att sedan vika ihop och lägga tillbaka dem. Det skulle funka! Omysigt för personen som skulle prova kläderna efter mig, men det skulle ändå funka.
Jag övervägde faktiskt den idén i ett par sekunder innan mitt vett kom tillbaka.

Ibland har nöden verkligen inga gränser. . .