måndag 23 februari 2009

Priceless

Zalle. Den omedvetne hjälten! Till dej.

TACK! För att du av en omedveten slump skjutsade upp mej till farmor efter träningen i torsdags. Där fick jag träffa henne en sista och jävligt viktig gång. Jag visste inte och trodde inte heller att det skulle bli den sista gången. Men nu i efterhand var det faktiskt det... och det känns nästan lika bra att jag fick träffa henne den gången som det gör ont att jag aldrig kommer få göra det igen.

Men tack för det Zalle, ovärdeligt (omedvetet) det du gjorde.
Evigt tacksam! <3

2 kommentarer:

  1. Vissa saker är menat att hända. Att jag körde upp dig då är en sådan sak. Det är inte slumpen. Det är något större än det.
    Men jag vill inte ta på mig någon "ära" eller hur man ska säga. Men jag är glad att du fick den stunden med henne, det är jag verkligen, och jag finns här om du vill snacka. Jag kan inte sätta mig in i hur det måste kännas, men jag kan försöka.
    <3

    SvaraRadera
  2. Beklagar sorgen, eller vad man ska säga. Tänker på dig <3

    SvaraRadera

Skriv då tjockis.