Jag har vart popstjärna hela veckan nu. Jag va grym. Det va gött. Det lät för bra för att va sant när jag sjöng. Och de va de, inte sant alltså. För jag sjöng alla "mina" låtar i skallen liksom. Det va liksom fullt ös! Lät skitbra , för jag banga ,tyvärr, att sjunga med munnen för de va massa folk runt ómkring mej så jag levde i min egna sjukt-härliga-pop-värld. Sen kom jag hem, började sjunga oralt nu (oralt är ett snuskigt ord ändå, alla tänker ju på samma sak när man hör de) jag tog i litegrann. Hörde då mej själv, det lät=naj-erik-skit-i-det. Så min veckolånga dröm gick i spillror. Jag blev lite ledsen över de, men hitta en ny dröm helt plötsligt. typ nr 7983652 i ordningen.
Jag ska lära mej skånska, typ bara -Naaaaaj. Världens fulaste R i varje ord.
Sen hörde jag mej själv igen, det lät värre än sången.
Tog då upp dröm nr 7983651 igen å blev popstjärna i skallen igen...plötsligt va Robbie Williams en nobody jämfört med mina shhöönna uppvisnings konserter. Så nu i dagarna långa har jag plöjt igenom "Girl step up to the party & nobody wanna see us together" ca ett par ggr för mkt. Så jag tröttna på mitt popliv. La ner det, igen. Kan ju bli för mycket av det goda.
Imorrn äre fullt krig i hallen igen. Tänker på Ondskan varje gång det är allvar "Visa dom jävlarna Erik". Efter kriga-turneringen äre maat på nått trevligt ställe som gäller. Tack för de.
Tack Nils för träningsvärken. Den va..... tack.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv då tjockis.