Bättre än inget.

Jag skriver detta inlägg under hot. Nu vet jag hur Erik känt sig...
Det jobbiga är att jag inte riktigt har något att skriva om. Även om jag borde ha det. Jag har ju upplevt mycket i mitt liv. Men samtidigt har jag lovat mig själv att inte bli tråkig och skriva om hur min dag har varit. Men ibland måste man kanske göra något sådant.
Allt är inte roligt här i livet, som min mor alltid har sagt.
Som liten, och även nowadays, så har jag undrat varför man måste göra saker som inte är roliga? Kan man inte bara överlåta det till folk som tycker det är kul? Det finns folk som gillar att kratta löv, det finns folk som gillar att klippa gräs, det finns folk som gillar att hänga tvätt. Låt oss inte ta dessa nöjen ifrån dem! Bjud istället in dessa personer till att göra era sysslor.
Jag söker då alltså någon som gillar att klippa gräs, städa, hänga tvätt eller liknande hushållssysslor. I gentjänst så erbjuder jag mig själv.
Jag gillar att spela tvspel, sola och dricka saft.

-------------------------------

Jag blev nu även tvingad att kommentera gårdagen.
Jag blev medtvingad av Erik, Berka, Emelie och Joel till Karlstad igår, troligtvis för att jag är en sån rolig kille att umgås med.
När kroppen var duschad, håret plattat och handleder + hals parfymerade så gick kosan mot storstan. Vad jag knappt visste så var det någon sorts radiokanal-fest där med diverse B-artister. Men jag fick iallafall se och höra en riktig artist!
Christer Sandelin.

"Vill ha dig i mörkret hos mig
tiden den stannar när vi rör vid varann
Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram"

Efter att jag hade sjungit dessa rader både en och två gånger för mycket så tyckte mitt sällskap att det var dags att röra på sig lite. Så vi gick till Kebabhouse (som inte alls är gjort av kebab, som man lätt kan tro, utan tegel som alla andra hus). Väl där så var ju jag den enda som kunde förtära drycker som innehöll någon sorts % (vad för procent är ännu oklart) då tre var barn och en körde bil.
Så jag fick sitta i min ensamhet, ända tills en av barnen kom ut med en procentdryck när han egentligen beställde en cola.
Jag blev lycklig.
Sedan ville barnen + föraren gå och lyssna på Tintins hund.
Jag var skeptisk.
Men de små tjatade och drog i Farbror Zalle, och vem kan säga nej till ett barn?
Så vi gick dit, och till min förvåning så var det inte en hund på scen, utan en livs levande person! Efter att lurendrejaren sjungit klart så blev det lite dimmigt i det annars så soliga Karlstad.
Men jag köpte två cheeseburgare och lyssnade på Irish Punk-Drinking Songs på hemvägen iallafall. Och det är det som räknas!

Fucking Lovely